Med begreppet folklig modedräkt avser vi idag människors tämligen likformiga sätt att klä sig på landsbygden i det förindustriella samhället. Kläderna var inte i någon högre grad präglade av lokala kulturförhållanden, däremot av tidens trender och det rådande modet. Till skillnad från den borgerliga modedräkten användes till stor del hemproducerade material som linne, vadmal, halv-ylletyger och skinn. Vissa plagg som var bundna till äldre tradition dröjde länge kvar i kvinnodräkten, till exempel förkläden, hals-kläden, huvudkläden och bindmössor.
Modemedvetenheten på landsbygden sti-mulerades av rörlighet, interaktion med olika sociala grupper och en öppen attityd till nyheter och förändringar. Många aktörer bidrog till det folkliga modets utformning. En nyckelroll hade givetvis de ambulerande skräddarna. Med erfarenhet av uppdrag i olika sociala miljöer och kännedom om de moderna snitten kunde de förvandla de hemvävda tygerna till aktuella modeplagg i tidens smak.
Andra förmedlare av modetrender var kringresande försäljare, militärer, prästfamiljen – i synnerhet prästfrun, eller någon annan ståndsperson som var verksam i socknen. Borgerliga bönder Under 1800-talet närmade sig den folkliga dräkten den borgerliga förebilden på ett påtagligt sätt. Empiremodet fick snabbt genomslag på många håll och utmärkande för detta skede var klänningen med hög midje-linje för kvinnornas del och för männen långbyxor och jackor i kostymliknande kombinationer.